Båtbygge som studiecirkel i en gammal ladugård
 

 

  
 

Efter det att Jan Erik slutat med mjölkkor någon gång i slutet av 1990-talet så stod ladugården tom några år.

Sen fick han idén om att i form av en studiecirkel försöka bygga en eller ett par båtar med snipan från 1901, som står nere på Torsångs Hembygdsgård, som förebild.
     
 

Sommaren 2001 började inredningen i ladugården att rivas ut...

   
 

... och framåt hösten samma år flyttades de maskiner och verktyg som stått i gamla snickarboa över till före detta ladugården. Diverse "nya" maskiner införskaffades också.

Studiecirkeln började vintern 2001 och efter ungefär ett års funderande över hur de skulle bära sig åt, samtidigt som de hade ställt in den 100-årigs snipan i ladugården som studieobjekt och använt den som mall, så kom inte det egentliga byggandet igång förrän hösten 2002.
   
 

Bygget inleddes med en noggrann planering av de olika arbetsmomenten och i vilken ordning som de skulle göras.
   
 

Snipan från 1901 som står nere på Torsångs Hembygdsgård, kommer förmodligen utsprungligen från Rog.

Den användes för att tillverka mallarna till de nya båtarna.
   
  Bertil skussar på för- och akterstäven.
   
  Stävarna grovformas med kedjesåg.
   
  Spår huggs i stävarna för att rymma borden.
   
  Kölsträckningen klar.
   
  Kölen skos med bandjärn.
   
 

Första bordet passas in. Vid det första försöket sprack bordet. Borden närmast kölen måste basas för att kunna få den mycket krökta form som snipan har i botten.

Vid basningen ångas de upp så att de blev heta och mjuka som tidningspapper. Sen blev det bråttom. Inom 10 minuter skulle de fästas på plats.
   
  Basningen gjordes i en trälåda som gavs ånga från en pannmur.
   
  När borden närmast kölen satts på plats vändes skrovet så att kölen vilade på golvet.
   
  Varje bord måste täljas för att passa.
   
  Mellan borden stryks tjära.
   
  Fogen tätas med en bomullstråd.
   
  Bordläggningen fortsätter.
   
  Varje bord sys fast med märlor gjorda av järnplåt.
   
  Märlorna spikas från insidan av skrovet, på utsidan böjs märlan ned och spikas in i bordet.
   
  Från höger: Torbjörn Bergström, Bengt Wickman, Kjell från Sollerön, Åke Stenberg och Jan Erik Lindström längst ut till vänster.
   
  En välbehövlig paus med fika.
   
  Femte bordet ditsatt. Nu är det full höjd i för- och akterspegeln.
   
 

Bertil och Jan Erik passar in bord nummer sex.

Detta är bara ett halvt bord eftersom det inte når fram till varken för eller akter. Bordet behövs för att få full höjd på mitten.
   
  Tallgrenar barkas, torkas och blir virke till spanten.
   
  Spanten sätts in och mallarna tas bort.
   
  Tofterna sätts in.
   
  Årfästen sätts in.
   
  Jan Erik som gör grovjobbet med årorna.
   
  Skrovets insida behandlas med linolja.
   
  Genom en nyligen upptagen dörr i ladugårdsväggen baxas snipan ut ur ladugården.
   
  Det finns inte mycket luft mellan snipan och väggen precis.
   
  Men ut kom den i alla fall.
   
  Skrovets utsida behannndlas med linolja och tjära.
   
  Dags för sjösättning vid Torsångs Hembygdsgård.
   
  Nu är det spännande... Kommer det att rinna in vatten?
   
  Titta vi flyter!
   
  Jungfrufärden fram till och under Kanalbron.
   
  "Jag döper dig till Torsång 1" sa Peter Hultqvist på midsommaraftonens förmiddag 2003 vid bryggan i Tylla.
   
 

Bygget av båtar fortsatte under 2004, desutom renoverades en gammal snipa. En vacker försommardag döptes de alla tre av prästen i Torsång, Björn Nordlund med orden:

"Jag döper dig till Torsång 2, (respektive 3 och 4) må lyckan vara med dig på de sju haven och särskilt i Dalälven och Runn med tillhörande sjösystem".
   
  Alla sniporna prövades ordentligt vid en rodd från Hembygdsgården i Torsång till Ornässtugan och tillbaka sommaren 2004.
   
  De sista tre sniporna ska vara färdiga till midsommaren 2005. Då har båtbyggarna satt ihop sex helt nya snipor och renoverat en sjunde. Alla kommer att tillhöra Torsångs Hembygdsgård och bland annat ingå i det årliga midsommarfirandet.  
   
 
 
 

 

Till huvudsidan